Fyra hinder på vägen mot bättre krishantering

(1) Kunskap om krishantering ska vara lättsmält

Ett av de stora hindren för att utveckla vår förmåga att hantera kriser idag är en generell och ganska naiv förenklingssträvan. Inget får vara krångligt. Utbildning ska vara kort. Få pallar läsa en massa böcker. Myndighetstexter bör vara lättförståeliga och tillgängliga för alla. Helst ska hela krishanteringens problemkomplex och lösningsalgoritmer kunna åskådliggöras på några sidor. Sammanfattningar är bra. Figurer är bättre. Checklistor är bäst.

Saken är bara den att krishantering är inte enkelt. Det är krångligare än mycket annat. Att jobba med krishantering innebär att jobba med svåra frågor och svåra frågor har sällan enkla svar. En beslutsfattare behöver förstå olika perspektiv och krångliga orsakssamband. Hen måste jobba med osäkerheter och prognoser. Hur kan hjälpbehoven se ut i nästa vecka? Hur hänger de ihop? Hur ska man använda begränsade resurser på bästa sätt? Det handlar om att kunna tänka strategiskt och med ord formulera och kommunicera invecklade fenomen. Abstraktion är nödvändigt.

Trots att krishantering kräver abstrakta resonemang finns ett stort motstånd mot att verkligen satsa på att stimulera denna förmåga. Abstrakt tänkande tycks vara synonymt med verklighetsfrånvänt tänkande. Abstrakt tänkande ställs emot praktiskt handlande.

Egentligen saknas det inte förutsättningar. Det finns många kloka och kunniga branschföreträdare som mycket väl skulle kunna knuffa utvecklingen i en annan riktning. Förenklingsivern till trots produceras det en hel del jobbig litteratur som dyker ner på djupet i olika delar av krishanteringens problemkomplex. Det som behövs är en attitydförändring där teori inte ställs emot praktik och där verklighetens komplexitet inte rationaliseras bort.

 

(2) Ingen har tid, allra minst chefer

Detta hinder är intimt förknippat med föregående och är så uppenbart att det egentligen inte motiverar något större textutrymme. Det är få saker man blir bättre på utan att lägga ner någon tid på det. I synnerhet inte krishantering.

Men tiden för inläsning, reflektion, diskussion och övning finns inte. Kalendrarna fylls istället med vardagsuppgifter som helst skulle varit gjorda igår.

Problemet är än större om man fokuserar på gruppen chefer. Det tycks finnas ett linjärt negativt förhållande mellan ledningsnivå och möjligheten att avsätta tid för kontinuerlig kompetensutveckling inom krishantering. Chefer har minst tid av alla, åtminstone är det detta förhållande som kommuniceras.

Under en större kris så är det emellertid chefen som hamnar i centrum. För att citera en handläggare på en mellanstor organisation med krishanteringsansvar: ”Vi handläggare kan kompetensutveckla oss ända in i kaklet, men när skiten träffar fläkten så är det högste chefen som kommer in och bestämmer. Han har inte alltid koll”.

 

(3) Näringslivets styrmodeller skapar fortfarande oreda i den offentliga sektorn

Jag brukar undvika termen NPM (New Public Management). NPM har kommit att bli en paraplyterm för allt som är dåligt med rådande styrmodeller inom offentlig förvaltning. Riktigt så enkelt är det inte. Det finns dåliga idéer som inte är NPM. Inte heller är precis allt inom NPM elände, men mycket.

Istället för att hamna i en diskussion om klassificering vill jag fokusera på fenomenet att okritiskt kopiera näringslivets principer och applicera dessa i offentlig förvaltning. Under de senaste årtiondena har det varit glada tider för managementkonsulterna som levererat både ”kundperspektiv”, ”produktionsfokus” och ”marknadsledarhattar” till okritiska förvaltningschefer på olika samhällsnivåer.

Den kanske största problematiken med införandet av näringslivets verklighetsbeskrivningar och styrmodeller är att det riskerar att skapa dysfunktionell konkurrens och fokus på kortsiktig budget snarare än innehåll. Lägg där till ”pinnjakt” och liknande festliga fenomen.

I Sverige är det få som diskuterar frågor om konkurrens i samband med krisberedskap. Sådana frågor ryms inte riktigt i samverkansdoktrinen. Men ser man till praktiken så finns den där. Konkurrensen. Till exempel måste myndighetsrepresentanter lägga tid på att skriva ansökningar i konkurrens med andra för att få nästa års budget att gå ihop. Statens kaka är begränsad och inte längre speciellt trygg. Håller man sig inte framme riskerar man bli bortrationaliserad i nästa års budget. Det gäller att motivera sitt existensberättigande.

Konkurrens leder i värsta fall till att var och en ser sin egen organisations/delorganisations överlevnad och tillväxt som överordnat allt annat. En idé som funkar i näringslivet, men som ställer till det i offentlig verksamhet. Hur väl rimmar konkurrens och kortsiktigt budgetfokus med principer som helhetstänk och långsiktig gemensam förmågehöjning?

 

Orealistiska krav och en osund syndabocksjakt

Jag kan inte minnas någon större samhällskris som inte genererat högljudda krav på avgångar, förändringar och allmän skärpning. Inte i Sverige, och inte någon annanstans heller. Det är bara det att det ligger i krisens natur att saker och ting går åt skogen. Vi måste ha realistiska förväntningar på vad som faktisk går att åstadkomma, utan att för den skull bli fatalister.

Fenomenet med hindsight bias (efterklokhet) präglar lärandediskussioner efter kriser och individer som fattat ”fel” beslut straffas oavsett individernas intentioner, trots att beslutsfattande under osäkerhet definitionsmässigt är förknippat med en viss felprocent. Det vi vet nu borde du vetat då! Den rationalitet som byggts upp i efterhand är dock tämligen svårtillgänglig mitt under det akuta skeendet av en kris.

Naturligtvis ska vi sträva mot en bättre krishantering och kunna ställa krav, det är motivet bakom hela detta inlägg, men orealistiska krav på vad individ och samhälle ska kunna klara av skapar både ängslighet och skymmer verklighetssinnade målformuleringar.

 

Min avsikt är inte att ge en dyster bild av svensk krishantering. Det finns många saker som har varit bra, är bra, och som utvecklas i rätt riktning, men jag efterlyser en tydligare diskussion om ovanstående principfrågor. Den kanske förs någonstans, i något sammanhang som inte jag har tillgång till?

6 Kommentarer

  1. Jag skulle säga att den första punkten och den andra punkten skapar i förening skapar ett av de svåraste strukturella problemen i utvecklingsarbetet. Jag tror att vi måste hitta ett sätt att nå effekt endera genom att anpassa oss efter faktorerna eller genom att sluta helt enkelt sluta acceptera en av de två…

    Svara
    • Ibland är jag inte främmande inför att någon behöver peka med hela handen…

      Svara
  2. Hej! Bra initiativ och 4 bra punkter som du tar upp och som vi alla som är engagerade i ämnet känner igen. En av de stora utmaningar där vi som forskare kan bidra mycket är att bidra med en av våra kärnuppgifter: att förklara komplexa saker på ett enkelt sätt utan att tappa komplexiteten och förlöjliga ämnet. En blogg som denna kan vara en kanal för det. Ser framemot flera inlägg!

    Svara
    • Tack Joeri! Jag ska försöka publicera regelbundet

      Svara
  3. Företagsamhetens strävan att hitta koncept, affärsidéer och att effektivisera verksamheten gör oss sårbara. Det skapar ledare I företagen som tidigt sållar bort händelser som påverkar den egna verksamheten och drar slutsatsen att detta inte är deras roll eller ansvar att hantera.

    Då myndigheter är influerade av samma drivkrafter som finns i företag blir det obalans.

    Jag uppfattar dessutom att politiken på samma sätt har blivit kortsiktig och hellre tittar på nästa opinionsundersökning än att lösa långsiktiga problem.

    Ett robust krishanteringssystem, som har att hantera hela skalan av tänkbara händelseutvecklingar, byggs bäst på långsiktighet och effektiv samverkan. En samverkan som är ärlig i hur vår förmåga och situation är och vilken förmåga och situation vi demokratiskt vill ska råda. Detta ansvarstagande är överordnad kortsiktiga vinster och egna agendor.

    Framöver då vi i världen blir fler och resurserna behöver hushållas är det än mer viktigt att veta att välja genom kvalificerad beslutsfattning

    Ser också fram emot fler inlägg

    Svara
  4. Tack för din kommentar Per! Jag delar din uppfattning

    Svara

Skicka kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>