Rapport från FEMA pt. II

Nedan följer några övergripande reflektioner utifrån mitt besök på Emergency Management Higher Education Symposium. (Se förra blogginlägget för information om FEMA/EMI och själva tillställningen.)

 

Sunt kritiskt tänkande

Många gånger har jag hört förslag på att vi borde snegla mer på ”hur man gör i USA” för att öka vår krishanteringsförmåga. Självklart ska man lära av varandra och låta sig inspireras av framgångsrika sammanhang, men man måste inta en sund kritisk position när representanter, framförallt från amerikanska blåljussektorn och FEMA, entusiastiskt förespråkar sina specifika lösningar. Jag har i många internationella sammanhang mött goda och övertygande säljare/retoriker (även på forskarkonferenser tänkta att präglas av kritiskt tänkande) som i mina ögon är mer marknadsförare än analytiker. På Emergency Management Higher Symposium upplever jag dock att diskussionen är betydligt mer kritisk än vad jag sett tidigare.

Jag har sällan upplevt en sådan stor koncentration av tunga forskare inom ”Emergency Management” (EM) som här. Dennis Mileti, David McEntyre, Wayne Blanchard, Claire Rubin, Robert Schwartz, Scot Phelps m fl (sorry for name-dropping, men det är en samling tunga tänkare, flera med praktisk erfarenhet, som man bör lyssna till…). Detta bidrog såklart till de i mina ögon viktiga kritiska reflektionerna.

Liksom i Sverige upplever amerikanarna parallella maktstrukturer, många och administrativa gränssnitt (federal, statlig, regional och lokal nivå plus vad som kan liknas vid sektorsansvar som skapar en del krångel), ett ökat behov att få till fungerande samverkan, en rad förmågebrister, en viss semantisk röra, svårt med samordning inom utbildning mm, mm.

När man talar om ”Emergency Management” (EM) i USA gillar många, både svenskar och amerikanare att utgå från och relatera till ICS/NIMS (Incident Command System/National Incident Management System). ICS/NIMS får ibland en nästintill evangelisk betydelse, men det gäller att komma ihåg att ICS/NIMS långt ifrån fångar allt med amerikansk krishantering. ICS/NIMS är komponenter vid sidan av många andra i ett rätt komplicerat system. Dessutom är det inte uppskattat av precis alla.

 

”Pracademic” som ideal – Tunga aktörer arbetar strategiskt med att integrera akademi och praktik

Under flera dagar har jag hört många talare från tunga organisationer, såsom FEMA och IAEM (International Association of Emergency Managers), argumentera för nyttan och behovet av att integrera akademi och praktik. Rakt uttryckt upplever jag en helt annan vilja här än hemma. Att vara ”pracademic” -praktiker med solida teoretiska utbildningar eller akademiker med ordentlig praktisk erfarenhet – är eftersträvansvärt och något som ofta lyfts upp som första punkt i personpresentationer. Bland många höga beslutsfattare anses teori som något nödvändigt för att kunna hantera moderna samhällsutmaningar, snarare än något onödigt, verklighetsfrämmande och besvärligt. Naturligtvis kan detta intryck vara lite färgat av att talarna talar inför en publik som till stor del representerar högskolevärlden.

I Sverige finns flera exempel på kopplingar mellan akademi och praktik, men min uppfattning är att dessa kopplingar är resultat av individuella lokala initiativ, och inte något som drivs strategiskt. FEMA har ett ”Office of Academic Engagement”. Något för MSB?

 

Längre chefsutbildningar med kunskapskontroll och stort fokus på ledarskap

Många av de utbildningar som EMI erbjuder är korta och distansbaserade, men när det kommer till utbildning för högre chefer erbjuds, och efterfrågas, längre kurser. EMI designar i samråd med akademin kurserna och försöker samla föreläsare från olika lärosäten för att bidra i utbildningarna. Man har satt ihop utbildningspaket riktat till chefer som utgår från nivåerna ”basic”, ”advanced”, och ”executive”. Förutom att formerna för kurserna skiljer sig mellan Sverige och USA så innehåller EMIs högre kurser betydligt mer av ledarskap.

Jag är intresserad av hur man ser på kunskapstest kopplat till högre kurser. Vågar man ställa tydliga kunskapskrav på kursdeltagarna och inkludera kunskapstest för att få kursdiplom? Jag har tyvärr inte lyckats få all information jag vill ha om detta, men gräver vidare. När det kommer till kurser på ”lägre nivå” tycks det finnas tydliga examinationsformer och kunskapskrav.

 

Distansutbildning är stort

Distansutbildning är inte bara stort, det är störst. Den absoluta majoriteten av EMIs utbildningar ges online, och bland de utbildningar som universitet och högskolor genomför är över 60% rena onlineutbildningar. Man framhåller att dessa utbildningar inte nödvändigtvis är mindre resurskrävande, snarare mer (speciellt i början), men det är det enda sättet att nå önskvärda studentgrupper. Här finns konkurrens….Flera kurser och utbildningsprogram riktar sig till individer som redan är inne i yrkeslivet.

När det kommer till formerna och verktygen för distansutbildning så upplever jag att Sverige inte ligger efter, men här finns helt klart en stor samlad erfarenhet som är intressant att ta del av. Jag har ännu inte lyckat komma underfund med hur användning av distansutbildning påverkar studenters möjligheter att utveckla förmåga till kritisk reflektion, dialog och förmåga att fungera i grupp.

 

Ekonomifokus och otrygga anställningar riskerar att begränsa strategisk utveckling

Denna iakttagelse bygger på ganska många samtal under raster, luncher, och under kvällsaktiviteter. Det är uppenbart att framförallt högskole- och universitetsanställda som arbetar inom EM jämförelsevis har ganska taskiga arbetssituationer. Förutom väldigt långa arbetsvecko och gratisarbete så är anställningstryggheten inte i närheten av den i Sverige. Ekonomi är väl i princip alltid en grundförutsättning och styrande faktor för att bedriva verksamhet, men det finns grader i de osaligas straffort…. Många vittnar om snabba ekonomiska nycker som strandar projekt och skapar stora osäkerheter i planering och anställningstrygghet.

 

Sverige är ganska långt framme kunskapsmässigt

Efter att ha bevistat flera olika workshops med olika inriktningar kan jag konstatera att kunskapsnivån hos utbildare i Sverige håller internationellt hög standard. Flera pass som syftade till att fördjupa de akademiska diskussionerna inom avgränsade ämnen var bra och snyggt genomförda, men inte mer ”cutting edge” än liknande som anordnas i Sverige och Europa. Samtidigt ska man ha klart för sig att många av de teoretiska utgångspunkterna för EM härrör från amerikanska forskare. Precis som i andra internationella sammanhang finns en ganska tydlig akademisk uppdelning, mellan olika forskartraditioner. I Sverige tycker jag vi börjar bli ganska bra på att bryta dessa gränser.

 

Det finns ett behov av ”Emergency managers” som inte tar sin utgångspunkt i ”first response”.

Många menar att det finns ett ideal att en krishanterare som ska arbeta med att åstadkomma samordning mellan olika aktörer bör ha sin bakgrund inom ”first response” (blåljus). Lägg där till att ansvariga för akademiska utbildningar ofta har just denna bakgrund. Ett problem som delvis kan grundas i dessa förutsättningar är att det saknas förståelse för samhället som helhet och de behov som ligger utanför ”first response”. Studenter inom ”Emergency Management” bör inte tänka som ”chefer på en skadeplats”, men dras dit delvis på grund av de erfarenheter och de sammanhang som förmedlas genom utbildning.

 

Frivilligheten som bas

Att det amerikanska samhället till stor del förlitar sig på frivilligresurser är knappast någon överraskning. Det som var lite nytt för mig är hur frivilligorganisationerna organiseras. Utan att gå in i detaljer så finns det nog en del att titta på om man är intresserad av användningen av frivilligresurser. De jag talat med anser att frivilligresurser som inkluderas i planeringsarbete fungerar bra och är grundläggande för att möta olika hjälpbehov. Det som skapar problem är spontanfrivilliga som tarvar resurser för att samordnas under en insats, och frivilligresurser vars förmåga inte alltid möter de behov som uppstått.

 

Misstanke mot staten….

I dessa valtider framkommer amerikanarnas misstanke mot staten extra tydligt. Detta fenomen är något som även drabbar FEMA och som man aktivt arbetar med att hantera genom olika förtroendeskapande aktiviteter. Jag upplever att den aktuella konferensen innehåller delar som delvis utgår från detta syfte.

 

Sammantaget är jag mycket nöjd med denna vecka! Tack MSB (Åsa!) och Lunds Universitet för att jag fick möjligheten att åka. Jag har varit runt på internationella konferenser skapligt regelbundet i 12 år och jag upplever att just denna tillställning levererat riktigt bra. Delvis för att jag känner mig betydligt mer ”varm i kläderna” än för 12 år sedan…, men till stor del för att innehållet har varit lärorikt och inspirerande. Både arrangörer och deltagare har uppvisat en stor gästfrihet, nyfikenhet om hur saker och ting fungerar i Sverige, men också ett intresse för hur jag som ”utomstående” ser på deras påhitt. Jag är mycket nöjd med att skapat en rad nya kontakter och förutsättningar för framtida dialog och förhoppningsvis samarbeten. En mer formell rapport lämnas till MSB och LU om några veckor. Nu är det dags för ännu en sällsynt kaloristinn middag….

 

FullSizeRender

 

Skicka kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>