Krishantering – en trendspaning

Detta inlägg utgår från en presentation jag höll vid en jubileumstillställning i Lund den 29 september. Uppdraget var att leverera en framtidsspaning inom krishanteringsområdet på 30 minuter. Det var lättare sagt än gjort då det finns hur många indikationer på olika framtida trender som helst. Efter lite halvsystematiska studier så avgränsade jag mig till 6 stycken spaningar.

Först några ord om ”trendspaning”, eller prognos/prediktion som det nog borde kallas på torrsvenska. Rent generellt kan man säga att en trend är något som redan har fått betydande spridning i ett socialt sammanhang, medan prognos är ett antagande om att ett fenomen kommer att få spridning. Trender är säkra och prognoser är osäkra. Precis som alla antaganden kan prognoser vara behäftade med risk. Negativa konsekvenser av en prognos kan exempelvis vara självuppfyllande profetior (detta diskuteras bland annat inom ekonomi och säkerhetspolitik), eller helt enkelt att prognosen är fel och prognosmakaren lider legitimitetsförlust.

För att göra en god prognos behövs i regel: (1) kunskap om ett system, (2) kunskap om dess historia, och (3) kunskap om systemets mekanismer. I fallet ”krishanteringssystemet” så får man vara ganska ödmjuk när det kommer till vad som faktiskt går att greppa. ”Krishanteringssystemet” är ett besvärligt begrepp som innehåller (som jag varit inne på tidigare) en stor mängd dimensioner, och hur man gör avgränsningar är sannerligen inte självklart.  Hur som helst, viss insyn i ”systemet”, dess historia och mekanismer intalar jag mig att jag har.

När det kommer till prognosmetoder så finns det en rad mer eller mindre vetenskapliga, exempelvis kausala, regressiva och ekonometriska, omdömesbaserade, AI, tidsserieanalys mm. I denna spaning mot framtiden utgår jag från någon form omdömesbaserad metodik.

Som grund för min spaning har jag använt

  • Litteratursök (disaster + forecast/prediction/future, crisis/crises + forecast/prediction/future, emergency/emergencies + forecast/prediction/future),
  • FEMAs trendanalyser
  • Intervjuer (med bland annat GD för MSB och professor Bengt Sundelius)
  • Mina stora öron….

Metoden skulle knappast leda till en publikation i Nature eller Science, men underlaget till min spaning är iallafall mer metodiskt än ett finger i luften…

Sammanlagt utgår jag från 6 teman/spaningar/prognoser. Nedan redovisas dessa i tabellform:  trend-1

 

trend-2trend-3trend-4trend-5trend-6

 

Flera av er kanske tycker att spaningarna är mer trender än prognoser. Jag menar att vissa företeelser i isolerade sammanhang har varit trender, ibland t.o.m. en längre tid, men att de inte har fått en generell agendasättande spridning.

Kom ihåg var ni hörde det först! Glöm dock inte bort att jag kan ha helt fel…..

2 Kommentarer

  1. Hej! Intressant att läsa Christian. Jag har två reflektioner:
    1. Kriser som har otydligt start och slut och som istället pågår kontinuerligt kan man ju fundera på om det är en kris? Det var mycket en sådan diskussion vi hade på vår länsstyrelse under förra hösten. Vi på kris såg att detta skulle vara ett nytt normalläge och därför få över hela arbetet i en linjeorganisation där det är en vanlig arbetsuppgift istället för krishantering. Så är det verkligen en kris då? :)
    2. Det här med en akademisering av ”krishanteraren” är också intressant. Det är lite oklart vad en krishanterare är dock. Men oavsett, frågan jag ställer mig är om det alltid blir bättre? Den risk jag ser är att man komplicerar allting och överanalyserar, i onödan där det inte behövs. Det finns många sådana tendenser på flera myndigheter. Hur tänker du kring det?

    Svara
    • Hej Martin! Tack för dina kloka inspel!
      1. Ja, det det är bla denna problematik jag tycker man bör fundera kring. Vi har ju lösningar som ska falla på plats när det är kris (eller samhällsstörning som vi enligt Gemensamma grunder… kanske bör säga). Vad ska man då göra vid ett mellantillstånd, eller ett ”nytt normalläge”? Flyktingsituationen är ett bra exempel. Jag tycker fler kommuner borde ha använt sig av krisledningsnämnd för att effektivisera beslutsprocesserna, men det verkar som att det fanns en osäkerhet kring huruvida situationen var en ”kris” eller inte.

      2.Jag är inte säker på att en akademisering i alla lägen måste vara bra. (Det kan ex kosta. Det kan exkludera potentiellt duktiga krishanterare mm.) Väljer helst att tala om professionalisering med tydliga kompetenskrav för olika tjänster osv. Det är väldigt tydliga kompetenskrav inom sjukvård, rättsväsende, militär osv. Men inte inom krisberedskap (än). Min spaning är att det kommer.

      Visst finns det risk med att individer komplicerar och överanalyserar, men riskerna med att trivialisera/banalisera är nog bra mycket större. Det finns gott om exempel på krishantering som gått sådär för att individer varit dåligt förberedda, inte problematiserat och skapat mental beredskap osv. Ser t ex svårigheter med att hantera det geografiska områdesansvaret som jag tor hänger ihop med att man har bristande systemförståelse. (Kanske har den överanalytiske krishanteraren som komplicerar allt också skapat problem, men frågan är hur stora dessa är)

      Inget är svart eller vitt, men jag är ganska säker på spaningen. Sen kan man tycka det är bra eller dåligt.

      Svara

Skicka kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>